City Experiences, Buenos Aires things to do, Football/Soccer

Fotboll i Buenos Aires – mina försök att se och förstå argentinsk fotboll

Carina L

By | April 17, 2017 | Leave a comment

fotboll i argentina

Om hur det är att följa den Argentinska fotbollen på plats i Buenos Aires. Och varför jag inte hejar på Boca Juniors.

Försök nummer 1.

Det började som sig bör, med Boca Juniors. Som svensk måste man ju nästan det. Boca Juniors har som ni kanske vet fått sina färger från den Svenska flaggan och det påpekas glatt varje gång du talar om att du är svensk (efter att de har försökt med Alperna, knivar och choklad, men det är en helt annan historia…). På den argentinska fars dag och min andra dag i Argentina stod jag äntligen där. På La Bombonera! Maradonas födelseplats (nåja nästan). Det var kallt. Det var dyrt. Jag satt högst upp bakom mål och såg antagligen den sämsta fotbollsmatch jag någonsin har sett. Då har jag tillbringat i stort sett hela min ungdomstid som åskådare till div 6 östra Svealand…bara så att ni får en ide om kvalitén, eller rättare sagt bristen på den samma. Den dagen lärde jag mig att den tunnelbanan i Buenos Aires inte går nattetid och hur man skrämmer livet av sina värdföräldrar som tyckte att idén, att som ung (nåja igen) blond svenska ta sig ensam hem från La Boca mitt i natten inte var världens bästa ide. Men jag kom hem. Jag lärde mig att bli street smart i BA och jag lärde mig att inte heja på Boca Juniors…

Försök nummer 2.

Pappan i ovan nämnda värdfamilj var River Plate fan, Argentinas näst största lag. Det innebär att vi varje söndag satte oss inne i hans pyttelilla kontor och tittade på den pyttelilla tv-en och såg River förlora match efter match. För varje vecka blev min värdfar mer och mer slokörad och jag blev mer och mer besviken på den sydamerikanska fotbollen.

Försök nummer 3.

Så kom den då äntligen; Matchen med stort M! I juli spelades finalen i Copa de Libertadores och jag mötte min första Argentinska kärlek: Estudiantes. Plötsligt fick jag se fotboll. Plötsligt på den pyttelilla tv-en med dålig bild fanns det 11 vitröda spelare som visade allt det där jag hade förväntat mig att Sydamerikansk fotboll skulle handla om; teknik, vilja, känsla, passion… Estudiantes vann den Sydamerikanska cupen, och mitt hjärta.

Försök nummer 4.

Med alldeles för få fotbollsintresserade vänner har jag sedan dess bara följt den nationella fotbollen sporadiskt. Det är begränsat hur kul det är att följa med på fotboll när alla andra pratar mat, film och politik. Dessutom har jag fel kön. Att vara tjej och fotbollsintresserad är helt enkelt inte särskilt vanligt här. Jag har försökt bjuda in mig själv till “killkvällar för att se på matchen” men av nån anledning så smälter jag som blond, svensk och framför allt tjej inte helt in…

När landslaget spelar är det annorlunda. När Stenmark åkte stod Sverige stilla. Det samma gäller här när Messi sätter på sig landslagströjan. Det blir tyst. Det blir stilla. Helt stilla. Under VM finalen stod alla tunnelbanor stilla, det var ju ändå ingen som ville åka…. Och sen gråts, skriks och dansas det allt beroende på resultat. VM här ÄR en upplevelse, kanske framför allt före matcherna. Argentinare är ett optimistiskt folk, framför allt när det kommer till fotboll. Argentina kommer alltid att vinna VM och argentinarens favoritlag kommer alltid att vinna ligan, även om de har åkt ut redan i kvalet…(Vill du följa med på nästa VM kval? Klicka här)

fotboll i argentina

Försök nummer 5.

Min amerikanska pojkvän hade aldrig varit på Argentinsk fotboll (för honom är detta ännu en ointressant sport, och dessutom med ett förvirrande namn). Men, eftersom han tycker mycket om mig och jag tycker mycket om fotboll insåg han snart att han var tvungen att göra i alla fall ett försök att närma sig detta underliga kulturfenomen. Det är väldigt svårt att bo i Argentina och inte hamna i en fotbollsdiskussion förr eller senare, i varje fall om du är man. Min pojkvän blir allt som oftast, till skillnad från mig, inbjuden att “se matchen och ta en öl med grabbarna”. Han tar gärna ölen, om det bara inte var för den där matchen… Anyway, eftersom han är snällare än de flesta blev det alltså fotbollsdate några månader efter att vi hade träffats. San Lorenzo mot Lanus. En gäst på vandrarhemmet där han jobbade hade ordnat biljetter. Vandrarhemmet där han jobbade låg i ett av de farligaste områdena i stan, det borde kanske ha gett mig en hint om vad som komma skulle. Gästen, som var från Nya Zealand hade varit på match förut och “visste” vart vi skulle. Och hur vi skulle komma dit. På ett ungefär… San Lorenzos arena ligger en bit utanför centrum och vi tittade på kartan och konstaterade att tunnelbanan skulle ta oss ganska nära, sen kunde vi säkert gå de sista kvarteren. Det som hade varit bra att veta i förväg (eller inte) var att de få kvarteren vi skulle gå genom är en s.k. “villa” eller “favela” som är det brasilianska namnet och något mer känt i Sverige. Helt enkelt ett väldigt väldigt fattigt område, där folk bor i slumbostäder, där egna regler gäller och där det är otroligt dumt att promenera omkring när du är ca 3 äpplen hög och blond… Som tur var hade jag 2 män betydligt större än 3 äpplen med mig (min pojkvän är 2m lång och vår “vän” vägde runt 150 kg, så jag såg till att hålla mig i mitten…). Vi klarade oss helskinnade genom slummen, utstirrade, men jag tror helt enkelt synen av 2.5 utlänningar på väg mot matchen mitt i deras område var mer som att se djur på zoo och det var helt enkelt ingen som kom på tanken att råna oss. Vi tog dock raskt beslutet att ta en annan väg hem efter matchen…

Matchen i sig var helt ok. San Lorenzo spelade 2-2 mot Lanus (2016 års vinnare). Två halvbra lag, som spelade halvbra fotboll. Men jag var kär så vad gjorde det.

Försök nr 6.

Så första dagen på nytt jobb fick jag följa med på match med Independiente. Upphämtade i stan med minibuss till arenan där det fanns korv, hamburgare, öl och MASSOR med fans. Det sjöngs, dansades och festades, en helt vanlig vardag och en helt vanlig seriematch. Men här var det fest. Fotbollsfest. Vi var mitt bland de lokala fansen och runt oss grillades det, dracks det öl, pratades det om förra matchen och sjöngs sånger som jag inte tänker översätta här, eller nån annanstans heller för den delen. Argentinska fans ses ofta som väldigt vänliga eftersom de skriker väldigt lite och sjunger väldigt mycket. Detta rykte har de BARA för att de flesta av oss inte förstår vad de sjunger…Varje lag har EN sång om sitt eget lag, och hur mycket man älskar det. Alla andra sånger ( och deras repertoar är minst 90 min) handlar om hur mycket de hatar de andra laget och vad de önskar å göra med deras fans…Av princip översätter jag inte Argentinska hejaramsor, framför allt inte med barn, (eller deras föräldrar) i närheten…Att vara på match med Independiente är lite som att vara på festival, eller Gothia cup fast för vuxna, i ett helt kvarter rör sig allt om fotboll, alla är klädda i lagfärgerna, alla sjunger med, alla är HELT övertygade om att i år, i år ska man vinna serien (Independiente har inte vunnit sedan 2002 men man är fortfarande lika hoppfulla…).

fotboll i argentina

Försök 7.

Superclasico

Efter ett antal år och en massa helgjobb (de flesta matcher spelas på helger och jobbar man med fotboll jobbar man därför varje helg från Februari till Maj och från Augusti till December) fick jag kanske årets jobb-bonus. Gratisbiljett till Superclasico. Jag var lika lycklig över att få gå som min pojkvän var att få slippa. Superclasico är…som när Tre Kronor vinner VM o Fotbollslaget tar brons, folk badar i fontäner, sjunger på gatorna, spelar på tunnelbanan, ja ni fattar. Av säkerhetsskäl är bortafans förbjudna på argentinska matcher så när det är Superclasico på Bocas hemmaarena är hela stan blågul, när det är hos River är den röd. Jag var på en röd match (skippade Sverigetröjan för att inte blir utpekad som “botera”= bocafans).

Superclasico är ett imponerande spektakel. Jag har aldrig hört så mycket liv som när 60 000 River fans välkomnade sitt lag på Argentinas största arena. Jag har aldrig hört 60 000 bli så knäpptysta som när Boca reducerade, kvitterade och sedan vann med 2-4. Man kunde höra en knappnål falla, eller i det här fallet en fotboll. Det var en av bästa fotbollsmatcherna jag har sett här. Och helt klart den bästa Superclasicon som har spelats de sista 10 åren. Boca fansen grät för att de inte kunde vara där och fira. River fansen grät för att det var där. Men jag var där. Blå och gul. Och glad.

Till sist

Fotboll i Argentina är fantastiskt. Jag har lärt mig att Maradona och Messi är gudar, att “Bad moon rising” handlar om fotboll och att Estudiantes kommer helt säkert att vinna ligan nästa år…

  • Share this article!

Wow! Don't forget to check the 'Activities you might like' right here

Leave your comment!

*required *required *required

 
 

Feel free to add comments, we love tips and suggestions, your fellow travellers will appreciate it. :)

Sorry, we’re going to delete all spam!